Varför du inte ska sluta fotografera dina barn när de blir äldre
Fotograf i Stockholm som fotar barn i alla åldrar
Det finns något magiskt med att titta tillbaka på gamla fotografier, tycker ni inte? De är som små fönster där man kan kika in och se tillbaka hur verkligheten egentligen var. Jag har alltid trott stenhårt på kraften i att bevara små stunder - stora som små, vardagskaos som fest. Särskilt när det kommer till mina barn. Men ju äldre de blir så har jag märkt att det är SÅ lätt att glömma bort att fortsätta att dokumentera dem och det som händer i vardagen. Har ni märkt det ni som har äldre barn?
När våra barn är små, är det som om varje andetag är värt att fånga, varje leende, varje tår, varje litet framsteg – allt verkar vara värt att dokumentera. Men när de växer upp och går in i tonåren och sedan vuxenlivet, blir det lätt att vi glömmer att fortsätta med det. Kanske tror vi att de inte längre vill bli fotograferade eller att de inte längre bryr sig om att ha dessa minnen dokumenterade. Men sanningen är nog att de kommer alltid kommer att värdesätta det. Om inte förr, så när de är vuxna och får egna barn.
När jag bläddrar igenom gamla fotoböcker med våra barn när de var små, nästan nockas jag av nostalgi och faktiskt en känsla av vemod. Dessa ögonblick, även de enklaste och mest vardagliga, är helt ovärderliga för mig nu. Jag önskar så att jag hade fler foton av dem när de var i tidiga tonår, när de hade kompisar hemma, när de fixade sig inför en utekväll. Men, det är inte helt för sent tänker jag, de bor fortfarande hemma faktiskt.
Jag har insett att det inte handlar om att få den perfekta bilden. Det handlar om att fånga stunder av känslor, skratt, gråt, stillsam vardag (eller kaosig). Det handlar om att fånga ögonblick som visar deras personligheter och deras väg genom vardagen och livet. Det handlar om att ge dem något att hålla fast vid när de en dag tittar tillbaka på sina liv, något som kan påminna dem om tillhörighet och hur mycket de har vuxit och utvecklats som personer.
Så jag uppmanar er alla, kära föräldrar och vårdnadshavare, att inte sluta fotografera era barn när de blir äldre. Oavsett om de är i tonåren, i tjugoårsåldern eller äldre, låt kameran (eller mobilen) vara framme och lättillgänglig. För när allt kommer omkring är det dessa bilder senare blir historia för senare generationer, och faktiskt för landet i stort. Hur återberättar vi den utan bilder?
Så, låt oss komma överens om att fortsätta att fotografera våra älskade barn, även när de inte längre är små och puttenuttiga. För i slutändan är det bilder som kommer att leva vidare när allt annat bleknar. Och, en sak till - PRINTA ERA BILDER! Låt dem inte bara flumma runt i Icloud eller på någon hårddisk som kommer krascha medan livet pågår. Lova! Snälla.
Vill ni att vi ses i ateljén och ser till att bilderna blir av, så kontaktar ni mig här.
